Ibland händer det, jag snöar in mig totalt på en skiva av ett band jag nödvändigtvis inte lyssnat så mycket på tidigare. Det hände med Panopticon av Isis, med Solace av Jakob, med The Second Wave av Khoma, med The Cold Vein av Cannibal Ox, med Absence av Dälek och nu senast hände det med skivan White Tomb av Altar of Plagues. Såklart har det hänt med många fler skivor men det är alltid lika överraskande. Skulle jag kunna gilla atmosfärisk black metal från Irland? Tydligen. Skivan känns verkligen genomarbetad och blandningen av de manglande partierna och de lugna ”atmosfäriska” partierna är perfekt och känns inte krystad. Till och med omslaget är snyggt.
Blir det såhär på grund av att jag letar efter något nytt? Det är ju inte så att jag innan varit uttråkad av det jag lyssnat på innan. Tankarna flyger, kommer jag någonsin att bli klokare av att tänka på sånt här? Antagligen inte.
Omslagsbilden till White Tomb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar